Tormek Friend: Daniel Ankarstrand
Träskulptören Daniel Wester hade aldrig som mål att bli träkonstnär. Allt började med en längtan efter att skapa något personligt, bortom ramarna för kommersiellt kreativt arbete, men utvecklades snabbt till ett intensivt utforskande av form, material och skapandeprocesser. I dag visas hans verk på utställningar och ingår i internationella samarbeten och experimentella projekt. Ändå är det direkta samspelet mellan hand, tanke, verktyg och trä fortfarande grunden i hans skapande. För Daniel är själva skapandeprocessen det centrala – där vassa verktyg, intuitiva beslut och viljan att släppa taget om reglerna formar både föremålen och människan bakom dem.
”Jag täljer för mitt eget välbefinnande”
Daniel Wester är en svensk träskulptör. Hans arbete sträcker sig från utställningar och varumärkessamarbeten till självständiga konstnärliga projekt – men kärnan är alltid densamma: samspelet mellan hand, material och tanke.
Under de senaste åren har Daniels verk nått en publik långt utanför träsnidarvärlden. Hans skulpturer har visats i Stockholm, Tokyo och på andra platser i Sverige, bland annat på utställningarna Obsession (Bukowskis, Stockholm), Comma (Design 21, Tokyo), Sweet Tooth (Pragmata, Tokyo) och Trying to Leave (Black Gallery, Sverige). Parallellt med sitt konstnärliga arbete har han samarbetat med varumärken och verksamheter som Audemars Piguet, LVMH, Fendi, Loewe, Ikoyi London, Alchemist Copenhagen, Cardinal Edinburgh och Dorchester London.
Hans skapande mynnar nästan alltid ut i en utställning. Just nu ligger fokus på en kommande utställning i Tokyo, där processen börjar långt innan det finns något färdigt verk.
”Jag skissar uteslutande i trä. Aldrig på papper. Jag behöver se den tredimensionella formen direkt, även om det gör processen långsam och ibland frustrerande”, berättar Daniel.
Att skissa i trä innebär att varje idé kräver tid. Många timmars arbete kan läggas på ett föremål som senare väljs bort. Men det är också där något väsentligt händer.
”Om du förlorar en linje i träet är den borta. Du kan inte lägga tillbaka materialet – och det förändrar ditt sätt att arbeta.”
Från kreativt ledarskap till fysiskt skapande
Innan träet tog över arbetade Daniel som fotograf och senare som kreativ ledare. Med tiden blev arbetet alltmer digitalt – och samtidigt alltmer avlägset från det han egentligen sökte.
”Jag saknade utrymme för min egen kreativitet. Allt handlade om att möta varumärkens önskemål, följa uppdragsbeskrivningar och arbeta i team. Jag behövde något som bara var mitt.”
Att det blev just trä var en slump. Under ett projekt provade han på att tälja – och fastnade direkt. Han beskriver det som ett särskilt tillstånd, något han tidigare hade upplevt inom analog fotografering men förlorat i det digitala arbetet.
”Det var känslan. Man är helt närvarande, nästan som i meditation. Materialet, verktyget, motståndet. Att arbeta direkt med händerna i något verkligt. Jag blev nästan besatt väldigt snabbt.”
Processen är viktigare än resultatet
I början var täljandet något helt privat för Daniel. En motvikt till prestation, förväntningar och krav från omgivningen.
”Det var en gåva till mig själv. Ett sätt att skapa utan press”, berättar han.
Med tiden har den balansen blivit mer komplex. Utställningar och samarbeten för med sig nya förväntningar, och för att hålla fast vid den ursprungliga drivkraften krävs medvetna val.
”Jag måste hela tiden fråga mig själv: Vill jag verkligen göra det här, eller gör jag det för någon annans skull?”
För att bevara den ursprungliga drivkraften har skissandet blivit en avgörande del av processen. Daniel skissar alltid direkt i trä, där idéerna får prövas i materialet i stället för på papper.
Det är här lekfullheten fortfarande finns kvar. Skisserna behöver inte leda till något färdigt verk. Det är en process där Daniel fortfarande kan ge sig själv gåvan att skapa, helt för skapandets egen skull.
Kvalitet, uttryck och att bryta mot reglerna
För Daniel handlar kvalitet inte om traditioner eller förutbestämda regler, utan om att förverkliga sin egen vision. Faktum är att han snarare upplever traditioner och regler som begränsande.
”För mig är kvalitet när jag lyckas förverkliga min vision. När jag hittar de rätta linjerna och det rätta uttrycket.”
Hans verk präglas ofta av en medveten obalans – subtila förskjutningar i proportioner, form och symmetri. Det är ett sätt att utmana förväntningar snarare än att anpassa sig efter dem.
”Jag är inte intresserad av regler för hur något ska se ut. Jag vill hitta mitt eget uttryck.”
Det här förhållningssättet är lika mycket filosofiskt som visuellt. Genom att låta formerna vara lite ”fel” skapar han utrymme för något mer intuitivt och personligt.
”Jag tror att världen skulle vara en bättre plats om fler människor arbetade med händerna. Därför tycker jag att det är ganska trångsynt att säga att någon gör ’fel’”, säger Daniel.
Slipning som en del av skapandeprocessen
Daniels förhållande till slipning har förändrats. Från att ha varit något nödvändigt har det blivit en medveten del av skapandeprocessen. Det som tidigare kändes som ett avbrott, till och med ett nödvändigt ont, är nu en del av hur han förbereder sig inför arbetet.
”Tidigare ville jag bara tälja. Nu är slipningen en del av min mentala förberedelse”, berättar han.
Att arbeta med Tormeks slipsystem har spelat en viktig roll i den förändringen. När slipningen blir snabb, exakt och repeterbar blir den en naturlig del av arbetsflödet i stället för ett avbrott.
”När jag väl förstod hur effektivt det är att få en riktigt vass egg med en Tormek-maskin försvann motståndet.”
Han använder främst Tormek Originalslipsten för att få en jämn och konsekvent egg, där tillförlitlig skärpa är viktigare än en spegelblank finish.
Till sitt mest använda verktyg, täljkniven, använder han KJ-45 Centrerande knivjigg tillsammans med SVM-00 Hållare för små knivar. Sedan AX-40 Yxjigg lanserades har även den blivit en favorit.
Vid träsvarvning blir behovet av vassa verktyg ännu mer påtagligt. Med Tormeks jiggar för svarvverktyg kan Daniel enkelt behålla exakta slipvinklar. Han använder SVD-186 R Jigg för skölpar för att snabbt återgå till samma vinkel och form.
För Daniel gör den här repeterbarheten stor skillnad, särskilt när verktygen behöver slipas flera gånger under ett arbetspass. De återkommande slipmomenten har också förändrat hans sätt att arbeta.
”Pausen när du slipar blir värdefull. Du stannar upp, betraktar föremålet och får möjlighet att börja om med nya ögon. Det tillför något till processen.”
Intressant nog skiljer sig upplevelsen mellan täljning och svarvning.
”När man täljer är processen redan långsam och eftertänksam. Men vid svarvning går allt snabbt – då blir slipningen en naturlig paus där man kan stanna upp och fundera över nästa steg”, säger Daniel, som samtidigt påpekar att han ännu inte är någon särskilt erfaren träsvarvare.
Det som började som en nödvändighet har blivit något mer.
”Nu ser jag slipningen som en del av själva hantverket. Inte som något separat.”
Process, färdigställande och sammanhang
Frågan om när ett föremål är färdigt har inget självklart svar. För Daniel är det snarare en intuitiv känsla än en tydlig slutpunkt – och ofta är själva skapandet viktigare än det färdiga resultatet.
”Det är ganska skönt att inte bli färdig. Man vill stanna kvar i processen.”
Föremål som inte passar in i ett visst sammanhang kastas inte bort, utan läggs åt sidan. De kan dyka upp igen längre fram, i ett annat sammanhang där de kommer till sin rätt.
”Något som inte fungerar i ett sammanhang kan fungera i ett annat.”
Skapandet är en ständigt pågående process som formas av tid, upprepade försök och en vilja att låta idéerna utvecklas, snarare än att tvinga fram ett färdigt resultat.
