Daniel Wester – Träskulptör
Täljandet är en gåva till en själv
Träskulptören Daniel Wester hade inte som mål att bli konstnär. Det började som ett sökande efter något personligt, bortom ramarna för kommersiellt kreativt arbete, men utvecklades snabbt till en närmast besatt utforskning av form, material och process. I dag visas hans verk på utställningar, i internationella samarbeten och i experimentella projekt. Ändå är arbetet fortfarande förankrat i den direkta relationen mellan hand, tanke, verktyg och trä.
För Daniel är själva skapandet kärnan i allt – där vassa verktyg, intuitiva beslut och viljan att släppa taget om regler formar både föremålen och människan som skapar dem.
”Jag täljer för mitt eget välmående”
Daniel Wester är en svensk träskulptör. Hans arbete rör sig mellan utställningar, varumärkessamarbeten och självständiga konstnärliga projekt – men kärnan är densamma: relationen mellan hand, material och tanke.
Under de senaste åren har Daniels arbete nått långt utanför slöjd- och täljningsvärlden. Hans skulpturer har visats i Stockholm, Tokyo och på flera platser i Sverige, bland annat i utställningarna Obsession (Bukowskis, Stockholm), Comma (Design 21, Tokyo), Sweet Tooth (Pragmata, Tokyo) och Trying to Leave (Black Gallery, Sverige). Parallellt med sitt konstnärskap har han samarbetat med varumärken och institutioner som Audemars Piguet, LVMH, Fendi, Loewe, Ikoyi London, Alchemist Copenhagen, Cardinal Edinburgh och Dorchester London.
Hans arbete mynnar nästan alltid ut i en utställning. Just nu ligger fokus på en kommande utställning i Tokyo, där processen börjar långt innan något färdigt objekt existerar. "Jag skissar helt i trä. Inte på papper. Jag behöver den tredimensionella formen direkt, även om det gör processen långsam och ibland frustrerande," berättar Daniel.
Att skissa i trä innebär att varje idé tar tid. Timmar kan läggas på ett objekt som senare kasseras. Men det är också där något väsentligt sker. "Om du tappar din linje i trä är den borta. Du kan inte lägga tillbaka materialet – och det förändrar hur du arbetar."
Från creative director till fysisk närvaro
Innan träet tog över arbetade Daniel som fotograf och senare som creative direcor. Med tiden blev arbetet allt mer digitalt – och allt längre ifrån det han sökte. "Jag saknade utrymme för min egen kreativitet. Allt handlade om att svara på varumärken, briefar och team. Jag behövde något som bara var mitt."
Att det blev just trä var en slump. Under ett projekt provade han att tälja – och fastnade direkt. Han beskriver det som ett tillstånd, något han tidigare upplevt inom analog fotografering men förlorat i det digitala arbetet. "Det var känslan. Du är fullständigt närvarande, det ligger väldigt nära meditation. Materialet, verktyget, motståndet. Din hand som arbetar direkt med något verkligt. Jag blev nästan besatt väldigt snabbt."
Processen viktigare än resultatet
I början var täljandet helt privat för Daniel. En motvikt till prestation, förväntningar och yttre krav. "Det var min gåva till mig själv. Ett sätt att skapa utan press."
Med tiden har den balansen blivit mer komplex. Utställningar och samarbeten för med sig nya förväntningar, och att bevara den ursprungliga intentionen kräver medvetna val. "Jag måste ständigt fråga mig själv: vill jag göra det här, eller gör jag det för någon annan?"
För att hålla fast vid den ursprungliga drivkraften har skissfasen blivit avgörande – alltid direkt i trä, där idéer prövas fysiskt i stället för på papper. Det är där lekfullheten fortfarande finns kvar. Skisserna behöver inte bli någonting. Det är bara en process där Daniel fortfarande kan ge sig själv gåvan att skapa för skapandets egen skull.
Kvalitet, uttryck och att bryta mot regler
För Daniel handlar kvalitet inte om tradition eller förutbestämda regler, utan om att förverkliga en intention. Sin egen intention. Faktum är att han ofta upplever traditioner och regler som begränsande. "Kvalitet är för mig när jag lyckas förverkliga min vision. När jag hittar rätt linjer och rätt uttryck."
Hans verk präglas ofta av en medvetet lätt obalanserad karaktär – subtila förskjutningar i proportioner, former och symmetri. Det är ett sätt att utmana förväntningar snarare än att följa dem. "Jag är inte intresserad av regler för hur något ska se ut. Jag vill hitta mitt eget uttryck."
Detta förhållningssätt är lika mycket filosofiskt som visuellt. Genom att låta former vara lite ”fel” skapar han utrymme för något mer intuitivt och personligt. "Jag tror att världen skulle vara en bättre plats om fler människor arbetade med sina händer. Därför känns det ganska trångsynt att säga att någon gör något ”fel”."
Slipning som en del av processen
Daniels relation till slipning har förändrats från bara en nödvändighet till en avsiktlig del av processen. Det som tidigare kändes som ett avbrott – till och med ett nödvändigt ont – har blivit en del av hur han kommer in i arbetet. "Förr ville jag bara tälja. Nu är slipningen en del av att mentalt förbereda mig."
Att arbeta med Tormeks system har spelat en viktig roll i den förändringen. När slipningen blir snabb, exakt och repeterbar integreras den naturligt i arbetsflödet i stället för att avbryta det. "När jag förstod hur effektivt det är att få fram en riktigt bra egg med en Tormek-maskin försvann motståndet."
Han använder främst SG-250 Originalslipsten för att skapa en jämn egg och prioriterar pålitlighet framför spegelpolerade slipfaser. För sitt mest använda verktyg, täljkniven, använder han KJ-45 Centrerande knivjigg tillsammans med SVM-00 Hållare för små knivar. Sedan lanseringen av AX-40 Yxjigg har även den blivit en favorit.
Vid svarvning blir behovet av vassa verktyg ännu mer påtagligt. Genom att använda Tormeks jiggar för svarvverktyg kan han bibehålla exakta vinklar med minimal ansträngning. Han använder SVD-186 R Jigg för skölpar för att omedelbart kunna återgå till samma vinkel och profil.
För Daniel gör den konsekvensen stor skillnad, särskilt när verktygen behöver skärpas upp flera gånger under samma arbetspass. Och den upprepningen har förändrat hur han arbetar. "Pausen när du slipar blir värdefull. Du stannar upp, tittar på objektet och nollställer tankarna. Det tillför något till processen."
Intressant nog skiljer sig detta mellan täljning och svarvning: "När du täljer är processen redan långsam och reflekterande. Men vid svarvning går allt snabbt, så slipningen blir en naturlig paus där du kan omvärdera riktningen.". Han påpekar också att han inte är någon särskilt erfaren träsvarvare.
Det som började som en nödvändighet har blivit något annat. "Nu ser jag slipningen som en del av själva hantverket. Inte som något separat från det."
Process, avslut och sammanhang
Frågan om när ett objekt är färdigt har inget givet svar. För Daniel är färdigställandet intuitivt snarare än absolut – och ofta sekundärt i förhållande till själva skapandet. "Det är ganska skönt att inte vara klar. Man vill liksom stanna kvar i processen."
Objekt som inte passar i ett sammanhang kasseras inte, utan läggs åt sidan. De kan dyka upp igen senare, i ett annat sammanhang där de fungerar bättre. "Något som inte fungerar i ett sammanhang kan fungera i ett annat."
Processen är ständigt pågående, formad av tid, iteration och viljan att låta saker utvecklas i sin egen takt i stället för att tvinga fram ett slutgiltigt resultat.
